fitforababy

Nu ska jag lätta lite på mitt hjärta igen och det här är ett område i mej som jag kämpar med varje dag !

Jag vet inte hur det är med er andra men jag har nog en ganska skruvad bild av mej själv, det märkte jag när jag var och skulle hitta nya jeans och när tjejen i butiken började prata om stl 29, 28 då tänkte jag " MEN HALLÅ,SER DU INTE HUR JAG SER UT MÄNNISKA ???? JAG KOMMER ALDRIG KOMMA I ETT PAR 29 ÄNNU MINDRE I 28 !!!! " Men efter många omprovningar och olika modeller så såg jag ju att " Jo,jag kom visst i dom jeansen ! " Men jag är lite grann så där att jag i vissa lägen inte alls tror på mej själv och tycker jag är världens tjockaste, fettaste, elakaste, suraste, argaste, bittraste, grinigaste i den här världen och mitt otroliga dåliga självkänsla / självförtroende kickar in, vilket gör mej både arg, ledsen och fruktansvärt frusterad ! Egentligen vet jag inte varför jag låter mina tankar och fantasier springa iväg med mej så där för den enda personen som det drabbar det är ju mej själv egentligen, eller hur ??

Det kommer vissa dagar som jag inte alls tror på mej själv och ännu mindre på dom människorna som jag har runt omkring mej och jag förstår verkligen att dessa personerna tröttnar på mej  till slut och deras bägare rinner över och egentligen så vet jag inte varför jag håller på så här när jag är väl medveten om hur det slutar, otroligt idiotiskt av mej ! Egentligen vet jag inte riktigt vad jag kan säga för att det onda ska gå över mer än att jag är hemskt LEDSEN för att jag beter mej  som en idiot många gånger !  Den enda personen som blir sårad, det är ju jag själv så vad är poängen med det hela kan man då fråga sej  ?? Sen är jag expert på att tolka in saker i alla möjliga situationer, tro det allra värsta om allt och alla vilket även det naturligtvis förtär mej på insida...

Jag kanske kan ge en liten förklaring så ni andra får en klarare bild till varför jag är som jag är... När jag var yngre och bodde hemma så fick jag alltid höra att jag inte skulle störde folk, att man inte ska var i vägen att man alltid skulle bli inbjuden osv osv och visst man ska INTE störa folk, man ska INTE  vara i vägen och man ska inte vara en börda i andras människors liv och man vill helst VARA inbjuden när man ska hem till någon men dessa ord har följt mej så fruktasvärt länge och har format mitt tänkande, mitt sätt och min hjärna så jag knappt vågar tro på att folk verkligen vilja vara min vän, vill umgås eller vill överhuvudtaget ha någon som helst kontakt med mej och detta sliter otroligt mycket på mej och framför allt på mina relationer som försöker och försöker att få mej att förstå att jag är OKEJ som människa, dessa människor har ju oxå en gräns och när den gränsen är nådd då är den verkligen nådd och jag har FUUULL förstålse för detta, det har jag verkligen !!

Men jag vill att ni ska veta det att det går inte en dag som jag inte jobbar på detta och försöker upphäva all hjärntvättning som har sats i mitt huvud dom senaste 20 åren för jag vill inget hellre än att lita på folk, lita på när folk säger att man verkligen duger precis som man är, att man är lika söt som den nästa tjej bredvid en, att man inte är till besvär eller är i vägen, JAAAAG VILL VERKLIGEN !!! Men ibland når jag bara inte ända fram och det är det som har hänt nu den sista månadern och det gör mej fruktansvärt besviken och frusterad på mej själv, för jag VIIIILLL INTE HA DET SÅ HÄR !! och jag är bomb säker på att dom i min närhet inte heller vill ha det så här.... !!  Men tyvärr vet jag inte om jag ska be er om ursäkt eller mej själv för att mah håller på på detta sätt sen vet jag inte riktigt vad jag ska be om ursäkt för eller jo, det vet jag visst det ! Men jag vet bara inte HUR jag ska göra det på så ni verkligen förstår hur hemskt ledsen jag är så därför tänker jag inte säga ett förlåt än utan avvakta tills jag vet HUR jag ska göra det, så jag hoppas att ni tycker det är okej så ....

Tack för att ni orkade lyssna ända ner HT,det byter världen för mej !

Pözz och Kramiz !