Det är så man får kalla kårar !
Mattias ringde för ett tag sen och bad mej gå in på den norska trafikinformationen för han märkte att han inte fick några mötande bilar efter ett tag, det visade det sej snabbt när jag läste på informationssejten att det hade varit en stor trafikolycka där två stycken dog och en fick föras till sjukhuset, det var en personbil hade krockat med två stycken lastbilar.
Detta gör mej helt förkrossad för jag vet hur det är att krocka ! Det är en fruktansvärd upplevelse som man ALDRIG någonsin glömmer och när man läser eller ser en trafik olycka så kommer dessa fruktansvärda minnen tillbaks igen !
Jag krockade oxå en gång riktigt ordentligt när jag bodde uppe i Vansbro, det var under vinterhalvåret och jag hade precis släppt av en vän på en av ortens pizzerior. Jag hade bara haft körkortet i några månader så bilkörningen var ju otroligt roligt just då och man kände sej väldigt kaxig bakom ratten. Men så just den här dagen så hade jag och min vän varit i Mora och det hade vräckt ner med snö hela dan ( tyvärr hindrade det mej inte för att testa mina gränser, eftersom det var så kul att köra fort och sladda med mera ) men i allafall... strax utanför Vansbro så fanns det en väldigt brant och snäv backe som man skulle nerför och det har varit väldigt många som hade kört av och krockat i just den här backen men det tänkte jag inte på så mycket just då, jag visste ju naturligtvis att väglaget var förädisk och att det var snömodd men jag körde på och jag tyckte inte att jag hade så hög fart precis när jag skulle ta den där sneva kurvan men ack så fel jag hade ! Jag kände ganska snabbt att backdäcken släppte och jag kom över på motsatt sida av körbanan så jag rattade, gasade ( ni vet allt det där som man hade fått lärt sej på körskolan att man INTE skulle göra ) så ganska snabbt därefter släppte framhjulen och det bar rakt ut i skogen !
I den sekunden som detta hände så tänkte jag bara att " Tack gode Gud att jag är själv i bilen " för dör jag så har jag i allafall inte tagit livet av någon annan. Men det kändes som att bilen voltade flera varv innan det tog stopp med en riktigt duns mot en bergsvägg ( tror jag det var ) som tur var var jag vid medvetandet hela tiden, så när bilen hade stannat och allt blev svart så upptäckte jag att jag satt upp och ner ( även det fick man lära sej hur man INTE skulle göra för att åstakomma mer skada på sej själv och bryta nacken eller nåt liknande ) men det glömde jag ju oxå bort naturligtvis att sätta upp fötterna i taket innan jag släppte på säkerhetsbältet, vilket resluterade i att jag landade med en riktigt smäll i framsättet och slog i huvudet i ratten.
Efter ett tag så märkte jag att jag kunde klättra ut igenom bakrutan för alla sidodörrar var blockerade av vatten eftersom jag hade hamnat i en bäck så väl ute ur bilen igen lyckades jag stoppa en annan bil som kom körande förbi så jag fick hjälp av det här paret och strax därpå så var både ambulans, polis och brandkår och massa andra nyfikna åskådare framme. När polisen kom fram till mej trodde jag att "nu ryker mitt körkort oxå " men hon förklarde för mej att eftersom jag körde av på rätt sida av vägen så fick jag behålla kortet, MEN hade jag kört av på motsatt körbana så hade jag förlorat det för då hade jag riskerat en annans människas liv, så lite tur hade man i allafall !
Men först ville jag inte ens följa med i ambulansen men efter mycket övertalning och lirkandes så lastade dom in mej ändå och jag fick följa med till Faluns Lasarett, DÅ kom chocken och man började förstod vad som hade hänt ! Sen tog det bra många veckor innan jag vågade sätta mej i en bil igen och börja köra, så nu så här efterhand så kör jag inte gärna längre sträckor under vinterhalvåret utan Mattias får göra om vi ska upp till Stockholm eller liknande för jag vågar helt enkelt inte, dels för att jag inte litar på mej själv och dels för att jag vet hur illa det kan gå.
Så nu när Mattias ringde och berättade vad som hade hänt så kändes det precis som det var igår som jag själv krockade . Så när sånt här inträffar så går alltid mina tankar till dess anhöriga som förlorar sina nära och kära i trafikolyckor, det är ett fruktansvärt sätt att förolyckas på och hur bra bilförare man än må vara så ska man ALDRIG tro att detta INTE kan hända mej för det kan det visst göra, det kan hända ALLA så man ska vara otroligt ödmjuk för bilkörning och dess risker för man kan aldrig vara helt säker ute på vägen.
Nu ska jag ta och ringa Mattias igen och se hur det går för han... Ush, jag vill verkligen ha hem han när jag hör om något sånt här, det känns inte bra i mitt hjärta att veta att han kör där borta när sånt här händer !
Detta gör mej helt förkrossad för jag vet hur det är att krocka ! Det är en fruktansvärd upplevelse som man ALDRIG någonsin glömmer och när man läser eller ser en trafik olycka så kommer dessa fruktansvärda minnen tillbaks igen !
Jag krockade oxå en gång riktigt ordentligt när jag bodde uppe i Vansbro, det var under vinterhalvåret och jag hade precis släppt av en vän på en av ortens pizzerior. Jag hade bara haft körkortet i några månader så bilkörningen var ju otroligt roligt just då och man kände sej väldigt kaxig bakom ratten. Men så just den här dagen så hade jag och min vän varit i Mora och det hade vräckt ner med snö hela dan ( tyvärr hindrade det mej inte för att testa mina gränser, eftersom det var så kul att köra fort och sladda med mera ) men i allafall... strax utanför Vansbro så fanns det en väldigt brant och snäv backe som man skulle nerför och det har varit väldigt många som hade kört av och krockat i just den här backen men det tänkte jag inte på så mycket just då, jag visste ju naturligtvis att väglaget var förädisk och att det var snömodd men jag körde på och jag tyckte inte att jag hade så hög fart precis när jag skulle ta den där sneva kurvan men ack så fel jag hade ! Jag kände ganska snabbt att backdäcken släppte och jag kom över på motsatt sida av körbanan så jag rattade, gasade ( ni vet allt det där som man hade fått lärt sej på körskolan att man INTE skulle göra ) så ganska snabbt därefter släppte framhjulen och det bar rakt ut i skogen !
I den sekunden som detta hände så tänkte jag bara att " Tack gode Gud att jag är själv i bilen " för dör jag så har jag i allafall inte tagit livet av någon annan. Men det kändes som att bilen voltade flera varv innan det tog stopp med en riktigt duns mot en bergsvägg ( tror jag det var ) som tur var var jag vid medvetandet hela tiden, så när bilen hade stannat och allt blev svart så upptäckte jag att jag satt upp och ner ( även det fick man lära sej hur man INTE skulle göra för att åstakomma mer skada på sej själv och bryta nacken eller nåt liknande ) men det glömde jag ju oxå bort naturligtvis att sätta upp fötterna i taket innan jag släppte på säkerhetsbältet, vilket resluterade i att jag landade med en riktigt smäll i framsättet och slog i huvudet i ratten.
Efter ett tag så märkte jag att jag kunde klättra ut igenom bakrutan för alla sidodörrar var blockerade av vatten eftersom jag hade hamnat i en bäck så väl ute ur bilen igen lyckades jag stoppa en annan bil som kom körande förbi så jag fick hjälp av det här paret och strax därpå så var både ambulans, polis och brandkår och massa andra nyfikna åskådare framme. När polisen kom fram till mej trodde jag att "nu ryker mitt körkort oxå " men hon förklarde för mej att eftersom jag körde av på rätt sida av vägen så fick jag behålla kortet, MEN hade jag kört av på motsatt körbana så hade jag förlorat det för då hade jag riskerat en annans människas liv, så lite tur hade man i allafall !
Men först ville jag inte ens följa med i ambulansen men efter mycket övertalning och lirkandes så lastade dom in mej ändå och jag fick följa med till Faluns Lasarett, DÅ kom chocken och man började förstod vad som hade hänt ! Sen tog det bra många veckor innan jag vågade sätta mej i en bil igen och börja köra, så nu så här efterhand så kör jag inte gärna längre sträckor under vinterhalvåret utan Mattias får göra om vi ska upp till Stockholm eller liknande för jag vågar helt enkelt inte, dels för att jag inte litar på mej själv och dels för att jag vet hur illa det kan gå.
Så nu när Mattias ringde och berättade vad som hade hänt så kändes det precis som det var igår som jag själv krockade . Så när sånt här inträffar så går alltid mina tankar till dess anhöriga som förlorar sina nära och kära i trafikolyckor, det är ett fruktansvärt sätt att förolyckas på och hur bra bilförare man än må vara så ska man ALDRIG tro att detta INTE kan hända mej för det kan det visst göra, det kan hända ALLA så man ska vara otroligt ödmjuk för bilkörning och dess risker för man kan aldrig vara helt säker ute på vägen.
Nu ska jag ta och ringa Mattias igen och se hur det går för han... Ush, jag vill verkligen ha hem han när jag hör om något sånt här, det känns inte bra i mitt hjärta att veta att han kör där borta när sånt här händer !
Kommentarer
Postat av: emma
skrämmande! tur att de gick bra för dig!!
Trackback
